Ayla

 

Vi satt hos Simon. Vi hade precis berättat vår historia. Charlotte, som Simons mamma hette, blev otroligt upprörd. Hennes gröna ögon hade fyllts med tårar och hon hade stått tyst länge. 

-Vad ska vi göra? Frågade Simon med tom och sprucken röst. 

-Ringa polisen skulle jag föreslå. Svarade Charlotte och vände ryggen mot oss. 

-Jag måste nog hem. För att berätta och så. Sa jag tyst och reste mig. 

Simon nickade. Han följde mig till dörren. Frånvarande frågade han om jag ville att han skulle följa mig hem. Jag bodde så pass nära så jag sa att det inte behövdes. Men när jag kom ut ångrade jag mig. Det hade mörknat och det var dimmigt. Jag gick snabbt ner från trappan som ledde upp till Simons ytterdörr. Under hela vägen hem kände jag mig iakttagen. Som om det satt varelser i dikena och i hemlighet betraktade mig. Jag intalade mig själv att det var fånig paranoja, men jag kunde inte låta bli att kasta oroliga blickar bakåt. När jag efter vad som kändes som en evighet kom jag fram till mitt hus såg jag något konstigt. 

 

Vid husets högra sida stod något. Det var ett djur för det hade fyra ben. Jag fokuserade på den och så insåg jag att det var en hjort. Den nosade på fönstret och skrapade lite med hornen. Jag blev kall. Jag svalde. Det var bara en slump, en dum, dum dlump. Hjortar bodde i skogen och skogen var i princip bakom mitt hus. Hjorten tittade på mig. Sedan sprang den iväg. Jag började andas igen och jag sprang in i mitt hus. Väl innanför dörren blev jag stående. 

-Mamma, pappa? Ropade jag ängsligt.

-Ja, Ayla? Svarade mamma och jag andades ut. 

Jag gick in till dem i vardagsrummet. Jag satte mig mellan mamma och pappa i den grå soffan och berättade om allt utom hjorten utanför fönstret. Efteråt satt de i tystnad. 

-Ska Simons mamma ringa polisen? Frågade mamma och tittade ut i luften.

-Ja, det ska hon. Svarade jag och försökte fånga hennes blick. 

-Bra. Svarade hon och ställde sig upp.

 

Kvällen förflöt normalt. När klockan var fem över tio gick jag och la mig. Så fort jag blundade syntes människorna i huset. Tillslut somnade jag, men jag drömde konstigt. Jag drömde att hjorten var tillbaka och att en människa red på den. Hjorten försökte skrapa upp mitt fönster och människan stod bredvid och pratade på ett annat språk.

 

Jag vaknade mede ett ryck. Min blick for mot fönstret. Ett skrapande ljud hördes. Segt och långsamt. Sedan en lätt knackning, följd av två till. Jag kunde knappt andas. Så tyst jag kunde satte jag mig upp och kikade ut i natten från bakom rullgardinen. Där vid mitt fönster stod hjorten igen. 

 

 

/Blew_