Nytt har kommit till affären Fashion Furniture. 

Jag tycker att denna kollektion var superfin. Verkligen jättefin. 

 

 

 

För ett tag sedan började jag på min andra berättelse, den utan namn. 

Jag har glömt bort den lite, förlåt. Om jag fortsätter skriva den kommer den att bli lång. 

Det är svårt att göra kortare berättelser, det är någonting jag behöver öva på. 

 

Jag undrar om ni verkligen jättegärna vill läsa fortsättningar på den, eller om det är okej att jag släpper den.

Om ni jättegärna vill att jag ska fortsätta ska jag försöka göra det.

Eller så kanske jag inte gör det. Det beror på. 

 

/Blew_

 

Nytt i Callie's Picks!

Kollektionen är innehåller dräkter, att använda till Carnivalen som jag antar hålls någonstans snart eftersom mycket i Starplaza som nyligen kommit är i Carnivaltema.

Den blir min favorit av alla kollektioner hittils. Vissa saker har väll funnits i Tingeling?

Jag tänker iallafall köpa Baroque Wig och Joker Bow. 

 

När jag började tänkte jag Hollywood Golden Age, vintage, 1950-tal, men eftersom Starcoinsaker i de syftena är få blev det inte riktigt som jag ville, men aja. Eftersom Stardoll tyvärr är uppbygt så, så blev det bara två outfits eftersom jag fick slut på ideer med de plagg som fanns. 

Jag ber om ursäkt. 

Det absolut roligaste som finns att göra på Sd? Hmm, chatta måste jag säga! Att skapa outfits får väl komma tvåa ;)

 Favorit-Youtuber? Pewdiepie, såklart !

 Älsklingsfärg? Måste ta två, och det blir havsgrön och vinröd.

Hur gammal är du? Turnin' 15 this year ♥

Vilken klass går du i? 8:an.

Din favorit kändis? Ojdå, svår.. har en crush på John Newman, men Lea Michele får också komma med ;)

Din favorit låt? Har två just nu; Love Me Again - John Newman & Busy Doin' Nothin' - Ace Wilder

Vilket är ditt favorit klädmärke? H&M. Simpelt, billigt, har det mesta!

Intressen? Läsa♥ (bokmal), rita, skriva och stardoll.

Favorit tv-serie? ♥ Glee ♥

Något vi inte visste om dig? Hm, i verkligheten kan jag väl vara lite pluggunicorn (mitt ord för plugghäst) ibland, även fast jag inte pluggar sådär överdrivet o.o (har lätt att lära mig). Och hm, jag vill bli författare♥

 

 

Det har kommit en ny affär till Starplaza!

Affären heter Strike A Pose och innehåller kläder som gör att medollen inte står kvar i den pose som den gjort fram till nu. Jag tycker att det var en supercool grej och självaste iden får puspoäng. Minuspoängen går till att allting var för Stardollars och att bara ett antal kunde bli köpta.

Nästan alla är redan slut.

  

PPQ i verkligheten:

 

Gissa tema?

 

Man kan nu designa Carnevalmasker i Star Design Mode. 

Maskerna kostar 4sd. Tycker ni att det är ett bra pris?

 

 

Temat denna gång var byxor. När jag tittade tillbaka på alla SC-outfits jag gjort, märkte jag att jag nästan alltid använde kjol istället för byxor. Så här kommer tre stycken byx-starcoin-outfits. Jag vet att de gröna Callie's Picks-byxorna borde vara borttagna, men det var de inte. Så köp dem om ni vill innan Stardoll upptäcker att de finns kvar och tar bort dem. 

Förlåt för att jag inte skrev någonting igår, jag var inte hemma under hela dagen. 

 

/Blew_

//LadyElvira99

Lite mer billigt i Starplaza!

Allt finns ju inte i affärerna, så ni får, som förra gången, söka i katalogen, om ni vill ha något. 

 

Nytt har kommit till Riviera. Det är carnivaltema, är det några pågående carnevaler nu? Eller var temat bara helt appropå?

Det är ju såklart strandplagg, eftersom det är Rivieras huvuduppgift. Det vita plagget som heter Carnival Rihanna osv, är taget från verkligheten. Jag blev ganska chockad när jag såg bilderna på henne när hon hade "outfiten" på sig. Men det kanske bara är jag som är så lättchockad?

Vad tycker ni om kollektionen? Ska ni köpa något? 

 

Vi har fått ett nytt spel! Spelet går att ladda ner på Google Play eller App Store.

I det nya spelet kan man styla kända bloggare. Väldigt likt Teen Stars, spelet som kom ut före detta.

 

Vad tycker ni om spelet? Känner ni igen någon på bilden/i spelet?

 

Man kan fynda små billiga saker gömda i Starplazas mörka hemlighetsfulla hörn. Vissa är såklart vackrare än andra, men de är billiga! 

För att hitta det som finns här titta på accessoarer-fliken i katalogen och ha starcoins markerat där man väljer färg. Jag tror ni förstår. Vissa av sakerna finns inte i affärerna.

 

Ytterligare tre starcoin-outfits. Det är mycket av Stardolls gamla saker som är jättesnygga och inte särskilt dyra heller. Tycker ni om dessa inlägg? Ska jag göra med olika teman? 

Ni kanske vill att jag ska sluta lägga uppp sånna här inlägg helt och hållet. 

 

 

Fyra månader senare (februari)

 

Det var den tionde februari år nittonhundraförtioett.

Det fanns ingen snö utan istället hängde ett tungt moln av dimma över den lilla staden, som om den ville att vi skulle bortse från allt som hände ute i världen. Jag satt i mitt sovrum med snetak i familjen Fletchers hus. Emelie och Louise var med Sarah i hennes konstbutik och Carolyn övade på att spela piano. Harry satt i sitt rum och läste en bok. Jag satt med min penspets i pappret jag hade framför mig. Mamma hade skrivit ett brev från London och jag kunde inte svara. Mina tankar vandrade iväg till helt andra saker. Jag tänkte främst på livet här. Det förvånade mig att jag knappt längtade fter London, men mina föräldrar längtade jag såklart efter. 

Mina tankar vandrade tillbaka till en kväll förra veckan. Jag, Paul och Gabbs var hemma hos henne. 

Paul satt som vanligt ganska tyst och lyssnade på när jag och Gabbs pratade(det var i princip bara Gabbs som pratade).  Gabbs var väldigt lättiriterad hade jag märkt. Under de månader jag bott hos Sarah hade jag lärt känna Harrys kompisar och jag antog att de var mina vänner nu också. Gabbs speciallitet var skvaller, hon snappade upp allt och var bra på att manipulera folk så att hon fick höra det hon ville. Att vara ovän med Gabbs var inte ett alternativ. Gabbs pratade ständigt om sådant som inte spelade någon roll. Jag irriterade mig på henne. Hon var väll ganska snäll men hon var så... jag vet inte. Hon kunde vara världens snällaste, men ibland kunde hon bränna ner en till grunden med hjälp av blickar eller kommentarer. Hon var somn ett virvöande åskmoln som ibland var lugnt, men dsen kom igång och började skjuta blixtar. Den enda svagheten hon hade, som jag märkt, var Paul.

Jag visste från Ellie att Gabbs var kär i Paul sen flera år, men att han verkade strunta fullständigt i henne.

 

Gabbs berättade engagerat om någonting hennes systers kompis hade sagt om henne. 

Gabbs ögon lyste och hon tittade på Paul som inte verkade lyssna på hennes berättelse. 

 

-Hallå, Paaaauul? Är det någon hemma? Sa Gabbs irriterat.

Pauls isblå ögon såg in i hennes. Han suckade och svarade inte.

-Paul? Sa hon ännu en gång.

Den gången fick hon en reaktion. Han vände sig mot henne och såg på henne med an blandning av ilska och irritation.

-Men kan du inte prata om någonting annat någon gång!? Något som faktiskt är av betydelse! Fräste han.

Gabbs såg först förvånad ut, sedan ledsen, men sen blev hon arg.

-Amen vadå då? Säg något du då? Eller så kanske Sylvia ska säga något, hon är ju typ lika tyst som du! Försvarade sig Gabbs och tittade på mig för stöd, men jag satt kvar tyst. 

-När Sylvia säger något så är det iallafall genomtänkt och intressant. Hon vet ju vad som spelar roll. Du är så självupptagen! Sa Paul med förakt.

Jag undrade vad det var som hade fått honom att blossa upp, vad som gjorde honom arg just nu när detta var i stort sett allt Gabbs pratade om. Hon blev illröd i ansiktet. Hon stirrade på Paul, men vände sedan blicken mot mig. 

Paul såg på mig han med. Det började stickas av elektricitet i mig. Jag vände snabbt bort blicken, men jag kände att han dröjde kvar blicken vid mitt ansikte.

 

 

Utan att veta vad jag gjorde reste jag mig upp och gick. Jag ville inte bli inblandad och jag kände att om jag stannade kvar skulle det bara bli värre.

 

 

Ute på gatan hörde jag steg bakom mig. Jag såg Paul komma efter mig. 

-Hon överreagerar. Sa han och närmade sig.

Mitt hjärta började dunka våldsamt och elektriska stötar for omkring.

-Det gjorde du också. Sa jag innan jag kunde hejda mig. 

Han stannade och log snett. Jag kunde inte låta bli att le jag också. Jag kände mig fånig och vände snabbt bort ansiktet innan jag skulle börja rodna.

-Du är så bra, du säger vad du tycker. Även att det kommer lite för snabbt. Men det är bra. 

-Men det var inte genomtänkt. Svarade jag, nästan i en viskning. 

-Det är sant, men det var intressant. Jag kan klura ut alla andra, de är så lätta att förstå, men dig, dig förstår jag inte hur du funkar. Du är för mycket, du är för smart. 

-Jag hoppas att det är någonting bra.

-Det är väldigt bra. Sådanna människor som du är ovanliga. Det finns så få. Därför är du speciell. 

 

Vad tycker ni?

/Blew_ 

 

Några få saker föll mig i smaken, men jag ser inget speciellt som jag vill köpa...så jag tror inte det blir något för min del ur denna kollektionen! Tänker ni däremot köpa något?

 

 

Kvällen var kylig. Det kändes märkligt att vara ute sent och ännu märkligare var den genomträngande tystnaden. 

Våra andederkter bildade små moln i kvällsluften. Harry och jag gick ner längs gatan huset var på och svängde sedan höger. På den gatan fanns inga ljuslyktor så det mörknade. Runt omkring vägen fanns beechträd

som det växkte murgröna på. En bit framför oss kunde man ana konturerna av tre personer. Två av dem stod tätt intill varandra och den tredje stod en bit ifrån. De som stod intill varandra verkade viska, men de slutade när vi närmade oss. Harry och jag skyndade oss bort mot den lilla guppen. 

-Vem är det där? Sa en av de två personerna som viskat och nickade mot mig.

Hon hade askblont hår som var samlat i korkskruvslockar på hennes axlar. Hon var ganska lång och väldigt smal. Hennes ansikte var tunt och hon såg vänlig ut. Den andra av de två var kortare och kurvigare. Hon hade alldagligt brunt hår men hon var otroligt vacker. Hon såg lite misstänksam ut. Men inte elak.

Den tredje var en kille. Han var väldigt lång. Han såg knappt på mig utan tände istället en cigarett. I glöden av cigaretten kunde jag se hans ansikte. Han såg stenhård ut och som om han var totalt ointresserad av att vara där. Han hade höga välmarkerade kindben och vad man skulle kalla fylliga läppar. Åh så jag hatade det uttrycket. 

-Detta är Sylvia, från London. Hon bor hos mig nu. Sa Harry till de andra. 

De såg nyfiket på mig, eller alla utom killen, som jag antog var Paul.

-Jag är Gabriella. Kalla mig Gabbs, eller Gabbie. Sa Den kurviga. 

Hon såg mig i ögonen likgiltigt utan att vika undan med blicken. Hennes sätt att titta på mig sa att det nog var bäst att bli vänligt inställd till henne nu direkt. Jag log och hälsade på henne.

-Och jag är då Ellie. Jag heter egentligen Elisa, men du kan säga Ellie. 

Hon log vänligt, det gjorde att hela det smala ansiktet lystes upp. 

-Paul. Sa den långa och tog min hand.

Han hade svart hår i en oreda på huvudet. Han hade isblå genomträngande ögon som gjorde att det kändes som om han kunde läsa mina tankar. 

-Och nej, jag kan inte läsa dina tankar, fortsatte han.

Hans fortsättning förvånade mig så pass mycket att jag inte kunde svara på en stund. Hur hade han gjort det där? Hade jag stirrat på honom? Det gjorde mig aningen illa till mods, speciellt eftersom han hade sagt det utan minsta spår av humor.

-Paul är sån, du vänjer dig. Han studerar folks ansiktsuttryck och dömer dig. Flinade Gabbs.

-Sen är han också van vid att alla tror att han kan läsa tankar.

Sa Ellie och log mot Paul som fortförande såg på mig med sin blå genomträngande blick.

-Kom så går vi. Sa Harry och började gå mot mörkret. Jag tvekade ett ögonblick, men när alla andra började gå så jag gick efter. Gabbs gick på min vänstra sida och Paul på min högra. 

-Var tyst. Sa Gabbs innan mörkret slukade oss helt.

 

Glöm inte att fortsätta ställa frågor förresten! 

/Blew_

 

 

Några sådana tänkte jag visa er idag.

 

Egentligen är jag inte så proffsig med gulliga, kärleks-outfits vid såna här tillfällen på året, men jag ska försöka! Hoppas ni gillar dem och om ni har någon fråga om vars ett plagg kommer ifrån eller så, kommentera.

 

 

När jag rotar igenom min garderob (vilket händer ganska ofta) så plockar jag ut det bästa, vilket är ett tips du kan göra nu! Kolla igenom vad du har, plocka fram fina plagg du tycker passar för alla hjärtans dag och jaa... det kan bli lite kaos i din svit, men oroa dig inte!

 

Det är inte så svårt egentligen, men har du slut på inspiration? Då kan du få se mina outfits här nedan!

 

 

Jag börjar med mitt frågeinlägg!

Passa på att ställa jättemånga frågor nu! Vad jag gillar för musik, mina intressen, mitt favoritämne i skolan?

Var inte rädda för att ställa frågor, jag svarar på nästan allt. 

Mina svar kommer nästa måndag, om, exakt en vecka. 

 

/Blew_

 

Två till starcoin-outfits eftersom de är roliga att göra.

 

Nytt i Pretty n Love!

Kläderna är, som vanligt i ljusa pastellfärger.Som vanligt fanns det plagg jag skulle köpt om jag had stardollars.
Jag tycker att denna kollektion är den bästa Pretty n Love-kollektionen på länge.

 

Sista chansen i Tress Up Holiday!

Om jag hade råd skulle jag köpa. Det är lite fult att Stardoll inte har någon rea på håren om de ändå snart ska tas bort, eller vad tycker ni?

Tre stycken starcoin-outfits.

Nytt i Epiphany har kommit och såklart är det alla hjärtans dag tema. 

Jag personligen tycker inte att det fanns någonting speciellt med kollektionen. 

Tyckte ni om någonting?

 

 /Blew_

Jag och Emelie fick stolar på varsin kortsida av det rektangulära matbordet. 

Sarahs man, James, satt på min högra sida. Mitt emot honom stod en tom stol. Bredvid den satt Carolyn och mitt emot henne satt Louise som livligt förde en knversation med sig själv och Emelie. Emelie betraktade Louise nyfiket. Hon hade aldrig haft någon kompis och hon hade knappt träffat andra barn i hennes ålder. Louise pratade ivrigt på med Emelie och hon verkade inte bry sig om hon lyssnade eller inte. Carolyn såg sammanbiten ut och ibland kastade hon en fientlig blick mot mitt håll. Sarah hämtade en stol från ett annat rum och klämde in  sig mellan mig och James. Maten på bordet ångade och det luktade väldigt gott. Sarah kastade en blick på klockan. Hon suckade.

-Vi får börja utan Harry. Sa hon och började servera mat.

Hon började med mig och sedan med Emelie. Det var någon slags rödfärgad gryta i en stor slags järnkastrull. Grytan var det jag förknippade höstmat med. Det fanns svamp och kött i och efter en lång dag kändes det bra att äntligen äta någonting vamt. 

Tio minuter in i middagen slogs ytterdörren upp. Harry kom in. Hans hår var samma färg som James, rödblont, men han hade Sarahs vackra ögon. Jag konstaterade snabbt att han såg bra ut.

-Förlåt!

Sa han snabbt och såg verkligen ut att skämmas. Han drog snabbt av sig jackan och gled ner på den tomma stolen bredvid mig.

 

-Du får gärna berätta var du har varit. Sa James och såg på sin son.

-Jag var med Gabbs, Ellie och Paul, förlåt, ingen av oss hade ett armbandsur på sig.

-Kom i tid nästa gång. Du missade förresten att Sylvia och Alice kom! Sa Sarah och log mot mig och Emelie.

Harry log och presenterade sig. 

Han hade verkligen vackra ögon. Våra blickar dröjde kvar vid varandra, men sedan sa han hej till Emelie som log blygt under sitt blonda hår. Under middagen berättade Sarah att skolan inte var öppen eftersom den både var trasig och det inte fanns tillräckligt med personal för att styra den. Sarah jobbade i en liten butik med konstsaker i. Jag fick också veta att Carolyn och Harry brukade hjälpa till i konstaffären affär ibland. Carolyn sprang också ärenden åt andra i byn för att tjäna lite egna pengar. Efter middagen visades jag och Emelie till våra rum.

Jag upptäckte då att huset var mycket större än vad det verkat från utsidan och att familjen inte hade ont om pengar.

Jag började verkligen undra hur mamma kände Sarah. 

Emelie skulle få dela rum med Louise och till min lättnad behövde jag inte dela rum med Carolyn. Emelie såg glad ut och de började genast leka med Louises dockor. 

Mitt rum var högst upp i huset, i slutet av en ganska kort korridor. I korridoren fanns ytterligare en dörr. 

 

-Jag hoppas att rummet blir bra... säg till om någonting skulle behövas! Vad som helst, det är bara att säga till. Sa Sarah och log. Hon hade skrattgropar och små rynkor i kanten av ögonen.

-Tack så mycket, det är jättefint. Sa jag och log, Sarah log tillbaka och sa godnatt. 

 

Jag la min väska och min låda på sängen. Överkastet var vitt och i kanterna fanns det små blommor broderade. 

Hälften av väggarna i rummet var gjorda av trä och den andra halvan var tapetserad. Tapeten var solblekt men man kunde skymta ett ljust invecklat mönster. På sängbordet stod en lampa med en rosa sammetslampskärm. Det var den enda lampan i hela rummet, men ett stearinljus fanns också.

Jag drog ner mörkläggningsgardinen så att inget av husets ljus skulle synas från luften. 

Lampan lyste upp rummet förvånansvärt bra och jag började packa upp mina saker. Lådan sköt jag in under sängen.

Jag la mina kläder i byrån som stod mitt emot min säng. Ovanför byrån hängde en spegel med en bred träram.  Jag mötte min egen blick. Hemma hade vi inte haft någon spegel, eller mamma hade en liten fickspegel, men den kollade jag mig väldigt sällan i. Jag såg på mig själv. Jag var lång nu, det var det första jag la märke till. Jag hade långa ben och ganska stora sneda gröna ögon. Min mun var liten i bredd men läpparna skulle nog klassas som fylliga. Jag avskydde det uttrycket, men det var så det var.

Jag hade min mammas mörka hår. Det var väldigt långt och lockigt i topparna, men vågigt i resten. 

Någon dag kanske jag skulle be Sarah att klippa mig, för jag tvivlade på att det fanns frisörer i denna lilla by.

Jag fortsatte betrakta mig själv i spegeln. Jag antog att man skulle säga att jag såg bra ut, men jag visste inte säkert. 

Jag tyckte inte om att titta på mig själv längre så jag fortsatte hastigt att lägga ner mina saker. 

Jag plockade upp fotografierna på mamma och pappa. Jag kände ett styng av saknad. 

Jag pressade snabbt bort de tankarna och klädde istället av mig och satte på mig nattlinnet. 

Jag kröp ner i sängen. Det kändes främmande att ligga i någon annans hus. Jag kunde inte riktigt greppa att det var här jag skulle bo i flera månader. Lakanen luktade någon annans hem och det gjorde mig obekväm.

 

Efter en halvtimmes vändandes och vridandes tassade jag upp igen. Jag drog på mig morgonrocken och smög ut i korridoren. Huset var tyst. Jag visste inte vad det var, men jag fick en otroligt stark lust att utforska hela huset. Jag visste att det var fel och att jag borde låta bli, men jag kunde inte. 

Jag gick försiktigt ner för trappan, som till min förvåning inte knakade. Jag tassade vidare genom en öppen dörr till vardagsrummet. det stod ett piano i den bortersta änden. Det började pirra i mina fingrar och jag gick snabbt fram till pianot. Jag satte mig på pallen och drog med fingrarna över tangenterna. Notblad stod lutade mot pianot. Det var länge sedan jag spelade sist och jag ville så gärna spela igen. Men jag skulle ju väcka alla då.

-Spelar du piano? Rösten fick mig att sno runt, hjärtat dunkade och jag fylldes med adrenalin. 

Det var Harry. Han hade på sig samma kläder som vi maten, men hans ögon verkade piggare.

-Jag brukade. Du undrar säker varför jag är här...

Jag tappade tråden, jag brukade vara superbra på att komma på ursäkter, men inte nu. 

-Ja, det undrar jag. Men du undrar säkert varför jag är här. Kort svar, jag är en nattmänniska.

Jag log och svarade att jag också var det.

-Men den är det också så att jag ska ut.... Han vek undan med blicken.

-Med Gabbs och dem? Frågade jag och han nickade till svar.

-Vill du följa med? Frågade han efter en stunds tystnad. 

Mitt samvete skrek åt mig att säga nej, men en annan del ville säga ja. I London hade jag aldrig varit ute på kvällarna. Jag visste att Susan och Alice hade varit ute på kvällarna med pojkar ibland, de brukade viska om det tillsammans, men jag hade aldrig känt att jag var avundsjuk på något sätt och de hade aldrig försökt att dra med mig. Men nu... jag kunde bli en ny person här. Men jag visste inte om jag ville ta chansen. Jag visste inte hur jag skulle resonera. Rummet verkade plötsligt bli mindre och mina händer föll ihop på pianots tangenter. 

-Du måste inte förståts...men berätta helst inte för mamma... 

Jag tittade upp på honom och log.

-Jo jag vill följa med. Jag måste bara klä på mig.

Svarade jag och reste mig från pianopallen innan jag skulle hinna ändra på mig.

Jag skyndade mig upp till mitt rum igen. Jag klädde snabbt på mig en grön kjol och en vit blus som jag snabbt knäppte och stoppade in innanför kjolen. Jag satte på mig min kappa över och skyndade ner till Harry igen. Han hade klätt på sig sin jacka igen och stod vid dörren. 

Jag kände mig upprymd och hjärtat dunkade hårt i bröstet på mig. Jag kunde inte låta bli att le. Harry öppnade dörren för mig och med ett fånigt leende gick jag ner för den korta trappan ut i kvällen.

 

Detta var då del 3. Det är svårt att skriva kortare avsnitt nu eftersom denna berättelse är mer planerad än Gestalten. "T" kommenterade på det förra avsnittet och kommentaren var väldigt uppskattad! Det är ett superbra exempel på konstruktiv kritik! Var inte rädda, kommentera, jag bits inte, bara om ni är otrevliga. 

Jag vill ha konstruktiv kritik, skriv vad som är bra och vad som är mindre bra, vad jag ska tänka på! Det är bra.

Fantasy är förresten någonting som jag inte är särskilt bra på, förlåt! Jag vet att det fanns önskemål om att jag skulle skriva en fantasyberättelse. Denna berättelse har jag inte planerat någonting fantasy-aktigt till, jag beklagar, men om jag funderar så kanske jag kan komma på något. Jag tycker att det är så svårt att vara orginell när det handlar om fantasy. Jag beklagar, förlåt! ;-) 

 

/Blew_

 

Vi stod på perrongen. Tåget skulle komma om ungefär sju minuter. Emelie klamrade sig fast vid mamma som såg trött och sliten ut. Mörkbruna slingor smög sig ut ur hennes hatt och ramade in hennes ansikte. 

Hon hade på sig en mörklila klänning och en grå kappa över. Hatten var mörk den också.

Hon såg sorgsen ut, men det var ju självklart.

-Jag vill inte, mamma! Sa Emelie och tryckte sig mot hennes ben. 

Jag stod tyst en bit bort. Emelie och jag skulle flytta ut på landet till en familj som mamma kände lite, men som vi aldrig träffat. Beslutet fattades då när vårat hus föll isär mitt framför ögonen på oss och de som fortförande hade varit innuti huset dog. 

Jag vred på mina händer. Både jag och Emelie hade fått kläder av vår kusin som också bodde i London men som inte skulle åka iväg. Känningen jag hade var lite för liten och kappan över var lite för stor. 

-Det kommer bli bra, det kommer finnas massor av barn att leka med och katter och hästar, kaniner finns det nog också! Sa mamma i ett försök att muntra upp Emelie.

Jag kände mig kall. Känslolös, men jag misstänkte att alla känslor skulle komma över mig på samma gång ikväll när jag skulle sova. Det brukade bli så. Mamma sa att jag tänkte för mycket, mer än vad man borde göra i min ålder. 

Det var fullt av folk omkring oss. Jag hade tagit farväl av Susan och Alice, mina vänner, igår kväll. Vi lovade att skriva till varandra. Jag kunde ana ljudet av tåget en bit bort. Jag sträckte på mig och fick syn på ångloket som tuffade mot oss. Jag vände mig mot mamma.

Hon log svagt och kramade mig.

-Ta hand om henne. Du är nästan vuxen. Var stark. Du är starkare än vad du tror. Sa hon till mig.

Jag log och nickade. Jag och Emelie kramade henne en sista gång innan vi klev på tåget.

Vi satte oss bredvid varandra i vår del av tåget. Vi öppnade fönstret, jag sträckte ut min hand och tog tag i mammas, bara några sekunder innan tåget började rulla. Emelie tog av sig skorna och rullade ihop sig till en liten boll bredvid mig på sätet. Hon var tyst. Jag la upp min låda och väska på sätet mitt emot. Emelie lämmnade sin lilla väska på golvet.

Tågresan skulle ta ungefär tre timmar och jag fördrev tiden med att läsa. 

 

Tre timmar senare var det solnedgång och vi var framme. Vi klev av och såg oss omkring. Byggnaden framför oss var gjord av ljusgrå sten. Ovanför oss fanns en slags liten utbyggnad, som ett tak. Taket var gult och grönt. Från taket ner till perrongen sträckte sig pelare som var gröna. Emelie och jag såg oss om och gick fram till en av pelarna. Vi hade som papperslappar på en tråd runt halsen där det stod vad vi hette och var vi skulle. 

En kvinna kom fram mot oss.

-Är ni Sylvia och Emelie? Frågade hon. Hon var lång och väldigt smal. Hon hade rödbrunt hår fäst i en knut bak i nacken. Hon hade en enkel brun kappa och hennes ögon var väldigt vackra. Man lade märke till dem direkt. De var ljusblå med ett inväcklat guldmönster innuti som runt pupillen blev tjockare. 

-Ja, det är vi, jag är Sylvia och dethär är Emelie. Jag la handen på Emelies rygg så hon gick fram ett steg.

Kvinnan log varmt och leendet fyllde hennes ansikte med en sorts vänlig trygghet.

-Jag är Sarah, i efternamn heter jag Fletcher, kalla mig Sarah. Jag log och nickade.

Hon berättade att hennes hus inte var alls lång från stationen, så vi gick dit.

På vägen berättade hon att hon hade en son som var lika gammal som jag och två döttrar. Den yngsta var ett år äldre än Emelie och hette Louise och den andra var tretton och hette Carolyn. Sonen hette Harry.

 

Hennes man var 50 år gammal så han var inte ute i kriget. Huset vi kom fram till var idylliskt. Det var gjort av sten och om det hade varit sommar hade det varit överfullt med blommor i rabatterna utanför. Dörren var blå och inramad av mugröna. Murgrönan var spridd över hela huset och det gjorde det lite mystiskt. Emelie tittade fram från bakom min arm.

-Det ser ut som ett sagohus! Viskade hon. Hennes andedräkt bildade ett litet moln i den kalla luften. 

 

Sarah låste upp och visade in oss i hallen. En flicka kom inspringande. Hon hade samma rödbruna hår som Sarah, men hennes var bokstavligen överallt. Hon hade snabba gröna ögon som kvickt for över mig men stannade vid Emelie. 

-Hej! Ska vi leka? Sa hon gällt. Emelie hoppade till bredvid mig och ryckte blygt på axlarna. 

-Louie! Sa en röst. Vem jag antog var Carolyn uppenbarade sig i dörren till köket. Hon såg kallt på mig. 

Hon hade samma gröna ögon som Louise, men betydligt mer kritiska. 

-Tåget var sent. Sa hon kyligt som om det var Emelies och mitt fel. Hon mötte min blick. Jag höll kvar den, men tvingades att titta bort när jag hjälpte Emelie av med jackan.

-Maten har varit klar jättelänge, men mamma vägrade att låta oss äta förrän ni hade kommit. Tillade hon.

-Carol, sluta! Sa Sarah irriterat och gick fram mot henne. 

-Kalla mig inte Caorl! Fräste hon. Carolyn gav mig en sista kall blick innan hon vände mig ryggen och gick in i köket.

 

Andra delen i berättelsen. Jag har inte kommit på ett bra namn ännu, men vad tycker ni hittils?

/Blew_

 

London början av oktober 1940.

 

Det var min födelsedag. Jag fyllde femton. Vi firade inte min födelsedag som vi brukade göra. 

Pappa var brandman i kriget så han var väldigt sällan hemma. Mamma gjorde så gott hon kunde. Jag fick en stor fyrkantig låda. Locket kunde man dra ut och i lådan hade jag lagt alla de saker som jag tyckte om mycket. 

Mamma, min syster och familjen som numera bodde hos oss sjöng och vi åt torra bullar efteråt. 

Det var lite halvhjärtat. Det kändes konstigt att inte ha pappa och George hemma. 

Dagen spenderades i tystnad. Mamma var ute och jag stannade hemma med Emelie. Hon var tystlåten för att vara fem år gammal. Hon brukade sitta tyst och leka och hon gjorde sällan ljud. Hon pratade inte särskilt ofta heller. 

Motsatsen till George. Även att han var världens jobbigaste storebror älskade jag honom. 

 

Det var kväll. Jag hatade kvällarna. Det var då alla bomber föll och sirenerna gick igång. Det var det ljud jag hatade mest i världen. Emelie kurade ihop sig till en boll bredvid mig, hon bodde i mitt rum nu, så att den andra familjen kunde bo i mitt gamla rum. Mamma sov i vardagsrummet. Jag drog fingrarna genom Emelies blonda hår.

-Jag hörde mamma säga att vi måste åka bort. Viskade hon.

Jag hann inte svara för just då landade en bomb. Huset skakade och jag hörde hur flera saker föll till golvet. 

Glaset i fönstrena regnade in över oss. Mamma kom inspringade in i vårat rum och drog upp oss. 

Det enda jag hann plocka med mig var lådan.

Vi hann precis ut ur huset innan det kollapsade.

 

Ny berättelse.

/Blew_

Det har kommit nytt till Fallen Angels!

Som vanligt är alla kläder mörka. Jag tyckte om Ann Baggy Trousers och Facial Recognition Tee.

Ska ni köpa något?