Hjärtat dunkade häftigt i bröstet på henne. Hon hade haft känslan av att någon följde efter henne hela vägen hem. 

Philippa stängde snabbt dörren och låste. Innanför dörren stannade hon, och lyssnade några sekunder innan 

hon klädde av sig jackan och skorna. Även att hon hade låst dörren, och hon visste att pappa jobbade sent

kändes något fel. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var, det var som om någon hade tagit ut lägenhetens alla möbler, och ersatt dem med exakt likadana. Philippa tassade tyst ut i köket och tände lamporna. Hon visste inte varför, men hon kände ett stort behöv av att inte göra ett ljud, och att inte tända resten av lägenhetens lampor,

som hon brukade göra. 

 

Hon tittade ut ur fönstret. Det var mörkt och det regnade. Under en lyktstolpe stod en mörk gestalt. Hon kunde inte avgöra om den stod med ryggen eller ansiktet mot henne. Hon andades tyst. Hon funderade på att ringa pappa, men rädslan av att förflytta sig ut ur köket var för stor. Gestalten stod blixtstilla. Hon stirrade på den, men tvingade sig sedan att titta bort. Illa till mods tog hon fram en skål ur en av kökshyllorna. I ögonvrån kunde hon skymta en rörelse. Hon Snurrade runt. Hon kände hur adrenlinet började pumpas runt i hennes ådror, och hon kände hur panik började växa. Som hon hade anat. Gestalten var borta. Hon ställde stelt ner tallriken på bordet, fortörande med blicken fäst på vägen, och lyktstopen.

Hon svalde. Tankarna rusade i huvudet på henne och just när hon skulle springa mot telefonen fick något henne att stanna. 

 

 Ljudet av tunga steg hördes, och sedan kastade sig någon mot dörren. 

 

 

 

 

 

Detta var då en kort historia från mig, Blew_. Fortsättning kanske kommer. Vad tyckte ni?

 

/Blew_