Dörren brast nästan direkt. Philippa kände hur paniken växte sig allt större. Hon kröp ihop i en liten boll i kanten av köket, och hoppades på att inte bli hittad, även att hon visste att hon skulle bli det. 

Hon mindes att hon undrade varför ingen märkte ljudet av dörren som brast. Hon undrade varför hon inte lyckades smita.

Hon mindes också rädslan, och hur högt hon skrek.

 

Men skrik, det var inte rätt, för hennes ljud var knappt mänskligt.

 

 

 

I en annan lägenhet, tre dagar efteråt satt Ludvig. Han hade precis kommit ut ur sitt sovrum eftersom han hörde nyheterna på TV:n. Han kände hjärtat dunka i bröstet, medans han gick mot TV:n. På skärmen syntes en bild på Philippa, precis som han hade misstänkt.   

 

Philippa som gick i hans klass. Philippa som var udda, men som var vacker, Philippa som var sin egen, och inte bara en vardaglig produkt, med minst fyra till likadana, Philippa som den där sista dagen betett sig så konstigt. 

 

Han visste det, att det var hon som var borta. Han hade vetat det ända sen den dag då hon försvann. Det hade gått rykten, men inga namn hade nämts. Han bara förstod att det var hon. Han mindes hur hon hade kollat sina meddelanden på telefonen efter skolan. Men det som han mindes mest var hennes blick. Hon hade sett rädd ut. Sedan hade hon skyndat sig iväg. Ludvig bodde på samma gata som hon, men med flera lägenhetshus mellan, så han gick efter henne en bit. Hon kollade sig hela tiden om, som om hon kände sig förföljd. Ludvig tyckte det var konstigt. Hon visste att han gick bakom henne. Ibland gick de till och med tillsammans. 

 

Men nu när hon hade blivit kidnappad. Då förstod han varför hon betett sig så konstigt. 

Han undrade om han skulle gå till polisen?

 

Han kände sig konstig. Han var rädd. Han undrade om det var för att Philippa kanske var död. 

Han tyckte om henne, även att de knappt pratade med varandra, inte ens när de gick tillsammans hem.

Han visste inte. Han kände sig bara rädd.

 

När han sökte noggrant i sitt minne mindes han någonting som inte stämde. Någonting som fick det att ila i magen på honom, något som var fel. Det var som en fläck i kanten av hans minne.

 

Nästa dag.

 

Ludvig vaknade. Mardrömmen satt färsk i hans medvetande, och den höll fortförande sina klor runt hans hals.

Och han mindes. Han mindes vad fläcken var.

Och det gjorde honom rädd.

 

 

/Blew_

Hjärtat dunkade häftigt i bröstet på henne. Hon hade haft känslan av att någon följde efter henne hela vägen hem. 

Philippa stängde snabbt dörren och låste. Innanför dörren stannade hon, och lyssnade några sekunder innan 

hon klädde av sig jackan och skorna. Även att hon hade låst dörren, och hon visste att pappa jobbade sent

kändes något fel. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var, det var som om någon hade tagit ut lägenhetens alla möbler, och ersatt dem med exakt likadana. Philippa tassade tyst ut i köket och tände lamporna. Hon visste inte varför, men hon kände ett stort behöv av att inte göra ett ljud, och att inte tända resten av lägenhetens lampor,

som hon brukade göra. 

 

Hon tittade ut ur fönstret. Det var mörkt och det regnade. Under en lyktstolpe stod en mörk gestalt. Hon kunde inte avgöra om den stod med ryggen eller ansiktet mot henne. Hon andades tyst. Hon funderade på att ringa pappa, men rädslan av att förflytta sig ut ur köket var för stor. Gestalten stod blixtstilla. Hon stirrade på den, men tvingade sig sedan att titta bort. Illa till mods tog hon fram en skål ur en av kökshyllorna. I ögonvrån kunde hon skymta en rörelse. Hon Snurrade runt. Hon kände hur adrenlinet började pumpas runt i hennes ådror, och hon kände hur panik började växa. Som hon hade anat. Gestalten var borta. Hon ställde stelt ner tallriken på bordet, fortörande med blicken fäst på vägen, och lyktstopen.

Hon svalde. Tankarna rusade i huvudet på henne och just när hon skulle springa mot telefonen fick något henne att stanna. 

 

 Ljudet av tunga steg hördes, och sedan kastade sig någon mot dörren. 

 

 

 

 

 

Detta var då en kort historia från mig, Blew_. Fortsättning kanske kommer. Vad tyckte ni?

 

/Blew_